Varför berätta om sina misstag?

Att jag tycker att det är viktigt att våga prata om misstag är väl ingen hemlighet, men varför är det viktigt? Intervjuavsnitten med autentiska misstag i Terapeutens misstag förgyller boken och utgör dess kärna. Jag är så tacksam över varje öppenhjärtig berättelse jag fått ta del av. Hur kommer det sig att så många erfarna psykoterapeuter och psykologer ställde upp och berättade om sina felsteg i terapirummet? Det, och hur det var att dela med sig av dem till allmän beskådan, har jag frågat några av intervjupersonerna.

Här får vi läsa vad Åsa Nilsonne, Alexander Rozental, Kristoffer Pettersson och Maria Lalos tänker om sin medverkan.

Foto: Martin Stenmark

Åsa Nilsonne

Vad tänkte du när du blev tillfrågad om att dela med dig av egna misstag till en bok?

Ååå äntligen någon som skriver om misstagen som är en så stor del av vår kliniska vardag – det var på tiden!

Varför sa du ja?

Därför att jag länge skämdes för mina misstag, det tog tid att inse att misstag är en oundviklig del av den professionella utvecklingen. Och att det är lika mycket genom våra misstag som genom våra lyckade interventioner som vi lär oss.

Hur var det att berätta om misstagen?

Det är roligare att minnas sådant som gått bra, men nyttigt för ödmjukheten att påminna sig om sådant som gått dåligt. Det var misstag jag berättat om tidigare, i andra sammanhang, och jag har accepterat att just där, just då, gjorde sig så gott jag kunde men att det inte var gott nog. I det är jag som alla andra, vilket är lite trösterikt. Det värsta måste vara att veta, eller misstänka att man begått ett misstag, men inte våga berätta, eller tänka tillbaka på det.

Något medskick du vill ge till läsare av boken?

Grattis! Den som förstår sina misstag kommer att bli en bättre terapeut, och dessutom sova bättre på nätterna 🙂

Alexander Rozental

Vad tänkte du när du blev tillfrågad om att dela med dig av egna misstag till en bok?

Vilken strålande idé, det är bra att kliniker och forskare delar med sig även av sina misstag – annars kan inte andra lära sig hantverket. Det påminde mig dessutom om en tidigare titel inom samma område, Bad Therapy – Master Therapists Share Their Worst Failures, vilken jag läste med stort intresse under tiden jag skrev min avhandling. Det har dock inte funnits något skrivet på svenska, så det är utmärkt att det nu finns en läsvärd bok i ämnet.

Varför sa du ja?

Jag anser att det är viktigt med transparens kring hur psykoterapi bedrivs, ty endast så kan vi på riktigt undersöka vad som fungerar och inte fungerar i behandlingen och utvecklas som behandlare. Då gäller det förstås att kunna vara transparent själv med vad som har gått mindre bra i min karriär.

Foto: Henrietta Asplund

Hur var det att berätta om misstagen?

Det gick väldigt bra, även om det förstås också kändes lite skamfyllt att berätta om sina misstag – särskilt till en erfaren kollega. Precis som med mycket annat i livet så är det emellertid en vanesak, ju oftare vi delar med oss av våra snedsteg desto lättare blir de att prata om.

Något medskick du vill ge till läsare av boken?

Ta tillfället i akt att verkligen fundera över vad du själv tampas med i behandlingssammanhang. Finns det klienter eller situationer som du upplever som utmanande och lätt resulterar i att du begår misstag? Då är det förmodligen bra utgångspunkter för lärande. Jag tror mycket på konceptet Deliberate Self-Practice (ungefär: ändamålsenligt lärande) som utgår från att vi bör identifiera och träna oss på just de saker som vi har svårt för, snarare än att fortsätta öva på sådant vi redan behärskar. Först då kan vi bli bättre som behandlare.

Foto: David Brohede

Kristoffer Pettersson

Varför sa du ja till att dela med dig av egna misstag till en bok?

När jag började på psykologutbildningen så hade jag en föreställning om att jag efter fem års studier skulle ha svar på alla mina frågor om människans psykologi. Jag såg framför mig att jag skulle existera på någon slags upphöjd position i förhållande till andra och kunna förstå och läsa av varenda liten signal och veta precis vad jag skulle göra. Så fel jag hade! Och förmodligen är jag inte ensam om den här illusionen. Många tycks leva med en idé om den ofelbara hjälparen som har alla svaren och aldrig begår misstag. Jag tror vi alla har något att vinna på att krossa den illusionen.

Hur var det att berätta om misstagen?

Ganska odramatiskt. Jag har för länge sedan förlikat mig vid det faktum att jag är en människovarelse med många tillkortakommanden, och att jag liksom snubblar fram genom livet. De misstag jag gjort i mitt yrkesliv är lyckligtvis inte lika dramatiska som de jag gjort på min fritid.

Något medskick du vill ge till läsare av boken?

Försök göra läsningen personlig, våga granska dig själv och berätta gärna för andra om alla dina misstag.

Maria Lalos

Vad tänkte du när du blev tillfrågad om att dela med dig av egna misstag till en bok?

Min första spontana tanke var ”förstör inte Elins bok med dina misstag”. Tanken var så påtaglig att jag började skratta. I nästa stund påmindes jag om vikten av att dela utmaningar och misstag med varandra för att kunna utvecklas. För att våga välja ett annat sätt! Jag hade önskat och behövt mer av denna öppenhet under mina år som student och som verksam psykolog. Nu har jag denna viktiga bok att hänvisa till och använda i handledning med studenter och behandlare.

I Terapeutens misstag återfinns återkommande intervjuavsnitt med trettiofem  autentiska misstag och terapeuternas reflektioner kring det som skedde. I texten hittas en lång rad fler som jag och intervjupersonerna gjort. Blir du intresserad av att läsa mer så kika gärna in här eller beställ ditt eget exemplar i internetbokhandeln. Viktig läsning med tillhörande reflektionsunderlag utlovas!

Blogginlägget är skrivet av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i psykologisk behandling/psykoterapi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.