Ulla Thorslund: min professionella utveckling
Fotocred: Carina Hedlund
Ulla Thorslund är den motorcross-körande psykologen som har expertkunskaper inom forensisk psykologi i stort och specifikt om barn och unga med sexuella beteendeproblem. Ulla är också min gamla kursare och jag är mycket glad över att ha fått följa hennes psykologresa och här även få ta del av hennes tankar kring psykologers utveckling i stort.
Var startade din psykologresa och vilka hållpunkter har den haft?
Under hela min uppväxt drömde jag om att bli polis men när jag arbetade som civilanställd på Polisen i Uppsala insåg jag polisyrket inte var det jag drömt om. Jag funderade på om jag skulle läsa kriminologi i stället men då det inte fanns på Uppsala universitet så sökte jag till Psykologi A och gick den kursen. Det kändes helt rätt så jag valde att gå hela utbildningen. Jag började HT 1998 och blev klar VT 2003. Under utbildningen gjorde jag min praktik och även PTP-tjänstgöring på SiS ungdomshem Bärby. Där blev jag kvar ända till 2013. Därefter blev jag erbjuden en tjänst på en privat klinik i Skåne och pendlade i nästan två års tid mellan Uppsala och Kristianstad. 2015 startade jag eget företag och letade efter en arbetsgivare som stod ut med att jag hade egen låda vid sidan av, och då hittade jag en deltidstjänst på Kriminalvården som ungdomspsykolog på häkte och Frivården, i Uppsala och Gävle. Under 2020 tog jag steget ut till att bli helt egen och arbetar idag 100 % i vårt familjeföretag som jag har tillsammans med min man.
Vad har varit viktiga steg för dig?
Att arbeta som utredningspsykolog var en bra utgångspunkt för mitt fortsatta arbete. Jag lärde mig mycket av att göra fördjupade neuropsykiatriska utredningar, traumautredningar och riskbedömningar av olika slag. Sista fyra åren var jag även behandlingspsykolog och bedrev övergreppsspecifik behandling med ungdomar som begått sexuella övergrepp av olika slag. Jag fick även vara med i ett SIDA-finansierat projekt och utbilda personal på ett ungdomsfängelse i Sankt Petersburg i Ryssland.
På den privata kliniken i Skåne lärde jag mig TF-KBT och DBT och mötte även barn och unga som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp eller som utsatte sig själva för nya sexuella övergrepp. Där fick jag även för första gången båda handleda och utbilda andra kring området barn och unga med sexuella beteendeproblem.
Tillbaka i Uppsala och på häktet fick jag möjlighet att arbeta med akut krisstöd och även där utbilda och handleda personal om npf, trauma och lågaffektivt bemötande. 2017 blev jag erbjuden och tackade ja till att vara med i det nationella nätverket Lågaffektiva psykologer.
Sista stora steget tog jag när jag valde att arbeta helt i mitt eget företag. Idag ägnar jag all tid till att utbilda, handleda och föreläsa. Som present till mig själv fick jag gå specialistkursen Personalhandledning och konsultationsmetodik, en utbildning som jag har fått stor glädje av. Jag är glad att arbeta i det forensiska fältet och har i firman haft uppdrag från såväl Polisen, Kriminalvården som SiS, det vill säga i de verksamheter som jag tidigare varit anställd i. Nu har jag fått förmånen att vara med i olika expertgrupper, skriver debattartiklar och ska i sommar äntligen börja skriva min första bok.
Som present till mig själv fick jag gå specialistkursen Personalhandledning och konsultationsmetodik, en utbildning som jag har fått stor glädje av.
När har du lärt dig som mest?
Alltid när man kommer som ny till en ny verksamhet. I efterhand hade jag önskat att jag hade bytt jobb fler gånger. Man lär sig som mest när man byter arbetsplats och arbetsuppgifter.
Har du mött faktorer som hindrat eller hämmat din utveckling?
Jag har varit anställd hos arbetsgivare som tror att vi psykologer är färdigutbildade när vi är klara med grundutbildningen. Att behöva strida för att få utvecklas i sin yrkesroll har ibland varit slitsamt. I perioder har jag varit helt utan handledning, utbildning eller lönehöjning. Då har jag ordnat det privat, genom mitt eget företag.
Att behöva strida för att få utvecklas i sin yrkesroll har ibland varit slitsamt.
Hur ser ditt arbete ut idag?
Idag arbetar jag som konsult, föreläsare, utbildare och handledare åt olika verksamheter, bland annat Polisens Människohandelssektion, Frälsningsarmén, SiS/HVB-hem och är även med på en del av barnförhörsutbildningen på Polishögskolan. Jag utbildar i npf/trauma, lågaffektivt bemötande och traumamedveten omsorg, framför alla om barn och unga med sexuella beteendeproblem, om skadlig sex, prostitution/och människohandel och hur man kan bemöta flickor på SiS. Jag gör riskbedömningar och traumautredningar på uppdrag av Socialtjänsten, SiS och privata HVB. Jag är handledare åt en PTP-psykolog och fortsätter att nätverka i Lågaffektiva psykologer och Forensiska psykologer. Jag är med i expertgruppen KUR (Kunskapscentrum för Unga Relationer), Safe Selfie Academy Advisory Board och svarar på frågor i ADHD-banken.
När har du som mest nytta av dina psykologkunskaper?
Jag känner mig som mest trygg i min roll som psykolog i krissituationer. Att möta människor i kris och kunna bibehålla och förmedla ett lugn och samtidigt erbjuda psykoedukation om hur hjärnan och vi människor fungerar har varit väldigt tillfredsställande och känts viktigt. Som t ex som ungdomspsykolog på häktet. Att möta barn och unga som sitter helt isolerade med fulla restriktioner är det absolut viktigaste arbete jag någonsin haft.
Att möta barn och unga som sitter helt isolerade med fulla restriktioner är det absolut viktigaste arbete jag någonsin haft.
Privat var det när jag började köra motorcross. Jag hjälper i dag andra att våga komma över sin rädsla första gången de sätter sig på en stor motorcykel ute på crossbanan genom vår idrottsförening som vi driver på fritiden, jag och maken.
Vad är nästa utvecklingssteg för dig?
Nu siktar jag på att vara med i ytterligare viktiga sammanhang. Jag kommer att representera Psykologförbundet i en referensgrupp hos Socialstyrelsen för utveckling av integrerad vård i SiS särskilda ungdomshem.
Sen vill jag föreviga min kompetens i form av digitala föreläsningar och att skriva böcker för att nå ut till ännu fler människor än tidigare.
Jag kommer att representera Psykologförbundet i en referensgrupp hos Socialstyrelsen för utveckling av integrerad vård i SiS särskilda ungdomshem.
Vilken funktion tänker du att vidareutbildning och handledning främst fyller?
Hållbar utveckling, omsorg och trivsel. Förebygga psykisk ohälsa och utbrändhet. Kvalitetssäkring och specialisering inom ett specifikt område. Det genererar experter, vilket är viktigt för framtidsutveckling, såväl för psykologin som vetenskap men även för psykologkåren och för psykologrollens utveckling.
Vad har varit viktigt för dig för att få fortsatt utveckling i yrkeslivet?
Att våga ta steg i okända riktningar, att inte säga nej utan att ha provat först.
Jag utsätter mig hela tiden för nya saker som jag spontant vill säga nej till. Exponering de luxe. Det leder mig ur min comfortzone och gör att jag utvecklas till nästa steg. Att leva som man lär.
Intervjun är sammanställd av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i klinisk psykologi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.
