Kosmo Barkat Ullah: min professionella utveckling

Vissa vägar till att bli psykolog är längre än andra. När jag mötte Kosmo Barkat Ullah blev jag nyfiken på hans väg och valet att bli psykolog när han redan gått långt för att bli ingenjör. I intervjun får vi bland annat veta mer om psykologprogrammet på Linnéuniversitetet i Växjö, hur Kosmos engagemang ledde till Lilla Psykologpriset och hur han under PTP-tjänstgöringen blev övertygad om att psykologer bör ha rätt att sjukskriva patienter med psykisk ohälsa.

Var började din psykologresa?

Det var när jag kom på att jag ville byta yrkesbana. I Bangladesh växer man ofta upp med förväntningar att antingen bli ingenjör eller läkare, och som ingenjör fanns det fler möjligheter att studera vidare utomlands, vilket påverkade mitt val. Så jag har en ingenjörsexamen från KTH och jobbade på Volvo personvagnar.

Efter några år kände jag att jag kanske skulle trivas bättre i ett annat yrke. Jag övervägde att läsa till läkare, men en vän som ofta pratade om psykologi väckte mitt intresse för ämnet. Vid den tiden visste jag inte ens vad ‘depression’ var och jag trodde att människor var som de var och att det inte gick att ändra på. Var man blyg så skulle det alltid vara så. När jag förstod att det går att påverka och förändra blev psykologi jätteintressant. Ju mer jag lärde mig, desto mer intresserad blev jag och så tänkte jag att jag testar psykologprogrammet ett år. Om det inte passar mig byter jag till läkare men efter ett års studier på psykologprogrammet kändes det rätt att fortsätta på den vägen.

Du gick din utbildning på Linnéuniversitetet, hur var det?

Jag trivdes väldigt bra med psykologprogrammet på Linnéuniversitetet i Växjö. Vi fick lära oss både KBT och PDT, och jag är tacksam över möjligheten att fördjupa mig i båda metoderna samt att praktisera dem på klienter vid universitetets klinik. Lärarna var mycket kompetenta och hade stor klinisk erfarenhet, vilket bidrog till en givande utbildning. Eftersom vi bodde på campus, var allt nära till hands, vilket skapade en bra balans mellan studier och ett aktivt studentliv med många studentföreningar.

Vilken var din favoritdel av utbildningen?

Det var mycket. De flesta  lärarna hade jobbat klinisk i kanske tio år och kunde ge kliniska exempel från sitt patientarbete, det gillade jag. Och vi fick en mentor, alltså en verksam psykolog som var mentor för en grupp psykologstudenter och vi träffades några gånger per termin i början av vår utbildning.

En av mina favoritkurser i psykologprogrammet var kursen i affektteori och dess tillämpning inom PDT-metoden. Att förstå känslor och se hur man kunde hantera dem var väldigt spännande och givande.

Ett annat särskilt givande moment under arbets- och organisationspsykologikursen var en veckas internat som liknade UGL-konceptet. Vi delades in i grupper, där endast en person fick kommunicera mellan grupperna, och fick uppgifter utan tydliga instruktioner, medan lärarna observerade oss. Detta skapade frustration, men det var också en värdefull erfarenhet som gav insikt i våra egna reaktionsmönster i otydliga situationer. Genom denna upplevelsebaserade övning blev vi medvetna om hur vi agerar när roller och instruktioner saknas. För oss som psykologstudenter är det viktigt att reflektera över våra egna tankar och känslor, och den här typen av övningar hjälper oss att förstå våra omedvetna beteendemönster bättre.

Såg du något hos dig själv som var nytt?

Jag märkte att vissa tog mycket plats medan andra höll sig mer i bakgrunden. För min del blev det tydligt att jag inte gillar att ta plats när flera andra försöker ta en ledande roll. Däremot kan jag kliva fram och ta plats när ingen annan gör det. Det var nog mer en reflektion kring hur jag var; jag var medveten om mitt tillbakadragande, men här blev det extra tydligt igen.

Hur såg upplägget ut för terapimomentet under din utbildning?

Vi hade handledning under termin 7-9 och det var KBT och PDT parallellt. PDT på förmiddagen och KBT på eftermiddagen. Utbildningens första tre år var lugna, då läste vi en kurs i taget, men sedan hade vi tre samtidigt. Det var maxat.

År 2022 fick du Lilla Psykologpriset, berätta vad du gjorde för att få det?

Jag är inte helt säker på vad som gjorde att jag fick priset, men jag utvecklade en KBT-baserad manual för psykologisk coaching med syftet att minska ensamhet, och jag fick ett innovationsanslag från universitetet för detta. Detta gjorde jag vid sidan av mina studier. Jag var också aktiv i studentföreningar, till exempel Psykologstudentföreningen i Växjö, och tog initiativ till ett event för att samla in pengar till Ukraina i början av kriget. Många studentföreningar stöttade projektet, och alla pengar donerades som humanitärt stöd till Ukraina.

Spännande! Jag googlade och hittade information om din nominering och det fanns verkligen goda grunder för priset!

Hämtat från: https://www.psykologforbundet.se/aktuella-fragor/nyheter_3/nyheter/finalister-till-lilla-psykologpriset-2022/

I nomineringen beskrivs Kosmo som en person med ”en stark vilja att hjälpa andra” och som ”ett bra föredöme för hur man lever i harmoni med andra människor och visar empati i vardagen”. Exemplen på detta som ges i nomineringen är många: Kosmo är ordförande för föreningen Linnéuniversitetets psykologstudenter, och tillika för Psykologförbundets studentförening vid samma universitet. Den senare har Kosmo varit ledande i att väcka till liv efter att föreningen under en period varit vilande. I båda dessa roller och sammanhang beskrivs att Kosmo på ett kreativt och nytänkande sätt entusiasmerar andra studenter och arrangerar en mängd olika aktiviteter och mötesplatser, samt visar på ”värme, kunskap och engagemang som studerandekamrat såväl som ledare”. Vid sidan av sina studier har Kosmo utvecklat ett nytt psykologiskt coachingprogram framtaget för att motverka ofrivillig ensamhet i samhället. Juryn anser att den röda tråden i Kosmos nominering av att ta ansvar för det kollektiva, och att bidra till en tillvaro av gemenskap och mening, gör honom till en självklar finalist.

Vad var drivkraften bakom ditt engagemang under studietiden?

Jag tror att många kan känna sig ensamma, och genom att skapa aktiviteter och evenemang för andra medstudenter kunde vi i studentstyrelsen skapa tillfällen där de kunde lära känna varandra och knyta kontakter. Som ordförande i psykologstudentföreningen kände jag att jag kunde påverka positivt för andra studenter. Det gav mig också en känsla av sammanhållning och gjorde att jag själv kände mig ännu mer engagerad i utbildningen.

Från början trodde jag aldrig att jag skulle bli ordförande, och jag ville det egentligen inte heller. Men när de inte hade någon annan som kunde ta rollen ställde jag upp och fortsatte sedan som ordförande ytterligare ett år (två år sammanlagt).

Hur gick det med manualen gällande ensamhet?

Jag jobbade fram den med hjälp av Per Bergman som var min lärare inom KBT-metod och även min mentor. Jag fick som sagt pengar för att ta fram den så den finns och jag har använt den tillsammans med en klient. Men eftersom jag var student fick jag inte utföra behandling så vi fick släppa arbetet med den.

Du bytte ju bana, vilken nytta kan ingenjörskunskaperna ge dig som psykolog?

Min ingenjörsbakgrund ger mig en förståelse för teknik, vilket jag tror kan vara användbart inom psykologi. Jag ser potentialen i att använda digitala lösningar inom psykologi, men jag har inte kommit så långt än i den processen.

Berätta om din PTP-tjänst

Jag gjorde min PTP på en vårdcentral och blev klar sista augusti i år. Vi hade patienter med riktig tuff problematik och arbetet gick mycket ut på att göra bedömningar och ta in tillräckligt med underlag för att patienten skulle tas emot av psykiatrin. Sen hade jag behandlingar av ångest, depression, stress och utmattning också, men många behövde mer ordentlig behandling än vad som kan ges i primärvården.

Under arbetet så märkte jag att psykologer ofta har en djupare förståelse för patienternas psykiska problem än läkarna. Vi träffar patienterna vid flera tillfällen och arbetar nära med deras rehabilitering. Trots detta har psykologer inte rätt att sjukskriva patienter för psykisk ohälsa, vilket jag anser är en stor brist i systemet.

Så du tycker att psykologer ska hantera sjukskrivningar?

Många läkare tenderar att fokusera på medicinsk behandling, exempelvis för tillstånd som ångest, depression och stress/utmattning, medan psykologer arbetar med de psykologiska insatser som krävs för att långsiktigt förbättra patienternas hälsa. Utan rätten att sjukskriva ser jag ofta att patienternas motivation till att genomgå en aktiv rehabilitering minskar, vilket gör patienter mer passiva, förlänger processen och därmed leder till stora vårdkostnader.

Om psykologer fick rätt att sjukskriva patienter skulle vi få större kontroll över hela behandlingsprocessen, från diagnos till rehabilitering. Detta skulle möjliggöra en mer sammanhängande vårdplan, där sjukskrivningen är bättre anpassad till den psykologiska behandlingen. Genom att ha denna kontroll kan vi korta ner sjukskrivningsperioder genom att ge mer individuellt anpassad behandling och direkt stöd till återgång i arbete. Det skulle inte bara förbättra patienternas motivation utan även leda till snabbare och mer effektiv rehabilitering, vilket i sin tur skulle minska vårdkostnaderna.

Regeringen och staten måste inse vinsten med att ge psykologer rätt att sjukskriva patienter med psykisk ohälsa för att på så sätt minska vårdkostnaderna. Psykologförbundet behöver arbeta aktivt med denna fråga och belysa vinsten för politikerna och staten.

Spännande tankar. Så du tycker att psykologer ska få och ta mer ansvar än idag?

Ja, jag anser att psykologer redan har ett stort ansvar inom vården av patienter med psykisk ohälsa, men vi saknar mandatet att hantera sjukskrivningar. Att ge psykologer denna möjlighet skulle vara ett viktigt steg mot en mer effektiv och heltäckande vårdprocess, där sjukskrivning och behandling är bättre samordnade. Jag förstår att detta inte är ett ansvar alla psykologer vill ta på sig, och respekterar att det finns olika åsikter. Dock tror jag att möjligheten att sjukskriva skulle gynna många patienter genom att skapa en tydligare kontinuitet i vårdplaneringen, vilket underlättar en snabbare och hållbar återgång till arbete.

För att psykologers kompetens och ansvar ska erkännas med en högre status och lön behöver vi också vara villiga att ta oss an ytterligare mandat, som sjukskrivningar, där det är lämpligt för patientens bästa.

Grattis till legitimationen! Vad arbetar du med idag?

Tack! Det känns jättebra. Nu arbetar jag inom företagshälsovård, där jag har stödjande samtal och behandlingar med patienter. En stor del av mitt arbete är förebyggande, vilket jag verkligen uppskattar. En utmaning kan dock vara när patientens arbetsgivare eller chef involveras. Ofta har de en uppfattning om att patientens mående är mer påverkat av privatlivet än av arbetssituationen. Samtidigt är det svårt att skilja dessa faktorer helt från varandra, eftersom arbetsliv och privatliv ofta samspelar och påverkar individens välmående. Att hitta en balans mellan dessa perspektiv och hjälpa arbetsgivare att förstå helheten kan vara både givande och utmanande.

Vad är ditt nästa utvecklingssteg?

Jag vill jobba ännu mer med förebyggande arbete och har flera idéer om hur vi kan nå ut till fler för att minska psykisk ohälsa. Jag ser stor potential i att skapa en trygg miljö där människor känner sig accepterade och har möjlighet att öppna sig. Att kunna ge människor verktyg för långsiktig psykisk hälsa är något jag brinner för, och jag ser fram emot att vidareutveckla mig inom detta.

Genom min egen resa har jag fått en djupare förståelse för vikten av självrannsakan och betydelsen av att fortsätta med detta arbete livet ut. Jag tror starkt på värdet av att träffa andra psykologer och att vi kan lära av varandra och stötta varandra i vår utveckling. Att dela erfarenheter och insikter stärker oss både som individer och i vårt yrke, och jag ser fram emot att vara en del av den gemenskapen. Det skulle vara väldigt givande att mötas och fortsätta den här resan tillsammans.

Intervjun är genomförd av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i psykologisk behandling/psykoterapi. Specialistbloggen syftar till att sprida inspiration och främja reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra professionella inom människovårdande arbeten.