Ella Radvogin: Chefspsykologen som rockar DTx

Foto: David Brohede

Vet ni vad digital therapeutics eller reinbursable DTx är? Det visste inte jag, men jag visste att min tidigare kollega Ella Radvogin nu arbetar med det som chefspsykolog på ett start-up bolag och då kunde jag inte bli annat än nyfiken. Glad att kunna stilla nyfikenheten med denna intervju och på kuppen både få inblick i ett, för mig, helt nytt område inom internetbehandling och få ta del av hur resan kan se ut för en digital psykolog i mångfacetterad bemärkelse.

Hej Ella! Vem är du?

Hej! Jag är psykolog sedan 2015, bor i Stockholm och är 30 år.

Berätta om ditt jobb, vad är det som du gör?

Jag jobbar som chefspsykolog på ett start-up företag som heter Alex Therapeutics. Vi gör appar som bygger på KBT/ACT och AI. Just nu arbetar jag med att ta fram en app som ska ge psykologisk behandling till personer som lider av ångest till följd av en allvarlig lungsjukdom som heter lungfibros. Jag jobbar mest med själva produktutvecklingsdelen, men också en del med sälj och med att se till att vi uppfyller lagar och regler som kommer med att skapa appar som klassificeras som medicintekniska produkter.

Alex Therapeutics, vad är det för företag?

Idén till företaget kom till en av grundarna, som heter John Drakenberg Renander. När han pluggade psykologi och såg hur skalbart KBT kunde vara genom internetbaserad terapi ville han skapa appar som hjälper människor att bryta dåliga vanor och den första appen var en sluta-röka app.

I vissa länder, som USA och Tyskland, finns system för så kallade ”app prescriptions”. Det innebär att det går att skriva ut appar i liknande ersättningssystem som för läkemedel. Det kallas för digitala läkemedel, eller DTx, digital therapeutics. Det finns etablerade företag som jobbar med detta och jag var förvånad över att jag inte hade hört talas om det innan jag började på Alex Therapeutics, jag är ju ändå väl insatt i internetterapivärlden, men det känns som att det är en egen värld för det här. Dessa appar är ofta så kallade ”stand alone-produkter”, man jobbar med dem helt själv utan behandlarstöd, och det är därför de klassas som en medicinteknisk produkt (eller software medical device). Om man säljer dem inom EU måste de vara CE-märkta och i USA måste de följa FDA-regulations.

Berätta lite mer om appen du jobbar med nu

Det är en app för patienter med lungfibros och syftet är att hjälpa dem med samtidig ångest. Appen är framtagen tillsammans med läkare och fysioterapeuter som är experter på lungfibros men bygger mest på psykologisk kunskap utifrån KBT och ACT.

På vilket sätt kommer AI in i apparna?

Vi har en AI motor som ger individualiserade förslag i en behandling utifrån de data som fyllts i. I sluta-röka-appen får du till exempel förslag på hur din nedtrappningsplan kan se ut eller anpassade ”habit hacks” på vad du kan göra vid röksug. Vi behöver mycket data för att AI ska kunna fungera och målet är att kunna ge anpassade behandlingsvägar utifrån insamlad data från andra.

Inom snar framtid kommer vi även att lansera nästa generation av vår AI motor, där algoritmerna optimerar appens utformande för en specifik klinisk mätpunkt, typiskt sett samma som datapunkter som man undersöker i en klinisk studie, såsom en minskning i GAD-7 eller Fagerström score.

Spännande jobb du har! Vad har lett dig fram till den här typen av arbete?

Jag gick psykologprogrammet i Linköping där Gerhard Andersson är professor, så digitala former av KBT hade en stark ställning där redan när jag började. Någonstans i mitten av utbildningen var jag med och jobbade som behandlingsassistent i ett iKBT-projekt om förlossningsrädsla och tyckte att det kändes spännande. Jag gillade att det fanns ett så tydligt upplägg som patienten skulle följa. Mitt största steg in i den digitala psykologi-världen kom sen i samband med mitt examensarbete, då jag deltog i ett projekt där vi tog fram ett iKBT-program för ungdomar med depression. I det programmet fanns även möjlighet att chatta med deltagarna under behandlingens gång. Det var då jag insåg hur kraftfullt iKBT kan vara, hur kul det formatet kan vara att jobba med, och vilka fördelar det kan ha både för patienten och mig som helt nykläckt psykolog och behandlare.

Foto: David Brohede

Examensarbetet öppnade upp en ny syn för mig kring vad man kan göra med psykologisk kunskap. Bra terapi behöver inte nödvändigtvis innebära att man befinner sig i samma rum som patienten, utan att det finns andra vägar. Jag kunde ta mig tid att klura ut bra svar till patienterna och jag kunde bolla med mina studentkollegor och handledare innan jag formulerade ett svar. Det kändes också kul och kreativt att faktiskt få skapa någonting, ett riktigt behandlingsprogram, som gjorde skillnad för många. Jag har dessutom alltid tyckt mycket om att skriva!

Vad har varit viktiga faktorer/steg i din professionella utveckling?

Dels att skriva mitt examensarbete som sagt, men framförallt att ha arbetat på Digital Psykologi på Psykologpartners, vilket jag gjorde i nästan 6 år. Där skedde många viktiga steg för min utveckling. Jag fick arbeta nära väldigt duktiga psykologer som kunde mycket om behandling och hade en tydlig vilja och vision att sprida iKBT i Sverige. Jag fick också möjlighet att behandla patienter digitalt på alla möjliga olika sätt (både via video, chatt och iKBT), och var med och tog fram de två digitala behandlingsprogram, Ångesthjälpen Ung och Cancerbaksmällan. Det var otroligt lärorikt. Dessutom fick jag vara ute och handleda och utbilda vårdpersonal som skulle arbeta med programmen, vilket också var givande och otroligt kul. Det var precis när iKBT började bli en grej i Sverige och startades upp i majoriteten av regionerna. Det var en väldigt rolig tid att komma in i den världen. Sedan dess har det känts viktigt för mig att fortsätta få vara med och skapa saker, och att jobba i en organisation med en innovativ anda där man vågar bryta ny mark.

Mitt senaste steg i den professionella utvecklingen har varit att arbeta ihop med produktdesigners som tar min psykologiska kunskap till en helt ny nivå. Det är en väldigt häftig känsla när psykologi, design och teknologi möts. Till exempel när mina designerkollegor tar mina behandlingsprogramstexter och gör dem till interaktiva, användarvänliga och snygga appskärmar som man VILL använda. Mina designerkollegor har också lärt mig massor om designprocess, till exempel att tidigt involvera slutanvändaren och göra användartester på alla steg i produkterna man tar fram.

På vilket sätt har du nytta av dina psykologkunskaper i det här arbetet?

Massor!

Speciellt av den kliniska erfarenheten tror jag, att ha träffat patienter och gjort det i olika modaliteter, både digitalt, via text och fysiskt. Eftersom jag behandlat patienter genom många digitala program har jag också erfarenhet av var patienter brukar fastna, vad de brukar tycka är svårt och hur man kan motivera dem redan innan de fastnar. Jag tycker också att jag har lärt mig hur man presenterar information på ett lättförståeligt och motiverande sätt som stöttar patienter till beteendeförändring.

När har du lärt dig som mest i ditt yrkesliv?

Svår fråga, jag lär mig saker hela tiden, men det måste nog ha varit de första åren efter examen. Jag fick direkt en ganska stor variation av arbetsuppgifter då jag både fick utföra behandling fysiskt och digitalt, hålla utbildningar, driva forskningsprojekt och handleda olika yrkesgrupper. Det var mycket som var nytt samtidigt.

Vad tycker du är viktigt att tänka på i den typ av arbete du har?

Att ta hand om sig själv i sitt arbetsliv och sätta gränser. Det är verkligen A och O när man har ett så fritt yrke och så stor möjlighet att forma sin egen arbetsvardag. Jag tycker att det kan vara en stor utmaning. Jag har också alltid varit lite rörig av mig och något som alltid återkommer i jobbsammanhang för mig är att öva på att öka graden av struktur. För mig har det också varit viktigt att försöka acceptera känslan av att inte känna sig nöjd eller färdig efter en arbetsdag. Det gör jag nästan aldrig! Det finns alltid mer att göra.

Tar du någon hjälp i ditt arbete?

Ja, jag har dels en psykologmentor som jag träffar en gång i månaden, dels tar jag in konsulter som ger mig klinisk handledning när jag känner mig osäker på något eller bara vill bolla ett verktyg som jag tagit fram till någon produkt. Jag ber om att få gå utbildningar som känns relevanta och har alltid fått det hittills.

Vilken funktion tänker du att vidareutbildning och handledning främst fyller för psykologer?

Det tänker jag är jätteviktigt. Psykologprogrammet kändes verkligen som en generalistutbildning, det finns en massa områden jag vill fördjupa mig inom. När jag jobbade på Psykologpartners fick jag gå många utbildningar, bland annat inom ACT, MI och self compassion. Jag gick nyss en specialistkurs inom beteendemedicinsk beteendeanalys som var väldigt givande i det arbete som jag gör just nu med lungfibrosprogrammet. Nästa steg för mig utbildningsmässigt tror jag är att fördjupa mina kunskaper ännu mer om regelmässiga saker som kommer med mitt arbete som har att göra med CE-märkning, ISO-standarder och MDR (EU:s regelverk för medicintekniska produkter). Inte like skoj kanske, men nödvändigt när man arbetar i den värld jag är i.

Vad är nästa utvecklingssteg för dig?

Kanske att leda andra. Just nu är jag chef över området psykologi på min arbetsplats men har inget personalansvar. Det känns som ett stort och lite läskigt steg men jag har haft flera otroligt bra chefer under mitt arbetsliv hittills som inspiration.

Vad finns det för värde i att vara chef?

Jag vill ju vara med och forma vart företaget ska. Jag vill vara med och se till att folk trivs på jobbet och att vi går åt ett håll som stämmer med mina värden.

Intervjun är genomförd av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i klinisk psykologi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.