Det hjälpsamma självtvivlet
För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg om mina försök att iscensätta bilkörningsexponering för mig själv. Kan meddela att jag fortsätter att utmana mig med både framsteg och motgångar som följd. Att misslyckas med egen beteendeförändring skulle potentiellt kunna leda till tvivel på sin terapeutiska förmåga och då är det bra att kunna trösta sig med forskningsfynd som dessa.
Helene A. Nissen-Lie med kollegor (2015) har undersökt 70 psykoterapeuter från 16 olika mottagningar i Norge. De ville ta reda på hur självtvivel och relaterade faktorer kan påverka behandlingsutfall. De mätte psykoterapeuternas copingstrategier i svåra situationer, deras förhållande till sig själva och deras nivå av professionellt självtvivel. De följde även upp behandlingsutfallet hos deras klienter efter sex, 12 och 24 månader.
Det professionella självförtroendets fallgrop
Man skulle kunna tro att psykoterapeuter med stor tilltro till sin förmåga att leverera bra behandling också får bäst resultat med sina klienter, men så verkar inte vara fallet. Man kan tydligen ha ett alltför gott självförtroende som psykoterapeut, särskilt om det i sin tur leder till att man avstår från att hanterar de svårigheter som dyker upp under behandlingen, något som verkar vara en större risk med hög tilltro till sitt professionella jag.
Man kan tydligen ha ett alltför gott självförtroende som psykoterapeut.
Älska dig själv som person, tvivla på dig själv som psykoterapeut
Det är intressanta fynd i studien som ger oss en bild av vad som ger terapeutisk nytta. Forskarna sammanfattar det med att spekulera i slutsatsen älska dig själv som person, tvivla på dig själv som psykoterapeut. Vi får gärna tycka gott om oss själva som personer bara vi förhåller oss öppna för att vi kan ha fel i vår yrkesutövning.
Vad är det som gör tvivlet framgångsrikt?
Så vad är det då som gör att tvivlet kan leda till framgång? Är du tvärsäker på din sak ökar risken att du kör på med ditt arbete och missar signaler om att du borde tänka om och/eller göra annorlunda. Är du i stället mer tvivlande kan det öka öppenheten för att ta in signaler som hjälper dig i terapeutiska vägval. Det som i den aktuella studien visar sig vara framgångsfaktorn är just att du som terapeut upptäcker svårigheter och hanterar dessa under behandlingens gång.
Är du mer tvivlande kan det öka öppenheten för att ta in signaler som hjälper dig.
Framgångsrik hantering av svårigheter
Hur vi psykoterapeuter hanterar svårigheter som dyker upp i terapin har stor betydelse. Artikelförfattarna tittar på olika copingstrategier och några exempel på framgångsrika sådana är:
- Ta initiativ och påtala den situation som är.
- Berätta att situationen är svår och försök lösa den tillsammans med klienten.
- Tillåt obehagliga känslor att finnas där.
- Gå igenom för dig själv hur problemet uppstod.
- Ta hjälp av en kollega eller annan professionell.
- Konsultera en relevant forskningsartikel, bok eller utbildning.
Bristande hantering av svårigheter
Strategier som däremot inte leder till terapeutisk utveckling kan vara att:
- Hoppas på att saker ska lösa sig av sig självt.
- Kritisera klienten för att orsaka problem.
- Överväga att avsluta terapin.
- Visa frustration.
- Skjuta upp det terapeutiska arbetet.
- Gå utanför den terapeutiska rollen och göra akutstyrda insatser för patienten.
Slutligen
Det är troligt att kraftigt tvivel och självkritik kan verkande hämmande och begränsande för en psykoterapeut. Är man fast i tankarna om sina fel och brister kan det vara svårt att våga testa nytt och vara öppen för det som händer. Ett visst mått av tvivel verkar dock vara av godo och det kan värma en ängslig psykoterapeuts hjärta. Låt oss tvivla på det vi gör så att vi är öppna för att se signaler på att något går fel. Låt oss då vara nyfikna på vad vi kan göra annorlunda och sedan våga testa nytt. Låt oss göra detta tillsammans med våra klienter och på samma gång modellera för dem att det är ok att vara osäker, göra fel och ändra sig. Det kan vara riktigt välgörande, både för klienterna och för oss!
Ett visst mått av tvivel verkar dock vara av godo och det kan värma en ängslig psykoterapeuts hjärta.
Referens: Nissen-Lie, H. A., Rønnestad, M. H., Høglend, P. A., Havik, O. E., Solbakken, O. A., Stiles, T. C., andMonsen, J. T. (2015). Love Yourself as a Person, Doubt Yourself as a Therapist? Clin. Psychol. Psychother., doi: 10.1002/cpp.1977.
Inlägget är skrivet av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i klinisk psykologi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till professionell utveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande yrken. Inlägget skrevs ursprungligen för Mendeleos blogg men då vi ni avslutat det företaget får inlägget dyka upp här.