5 gemensamma nämnare för professionell utveckling

I våras fick jag ta del av många spännande psykologresor i de intervjuer jag gjorde till Specialistbloggen. När jag startade bloggen var ambitionen att sprida information om olika vägar och steg till utveckling för psykologer och genom intervjuerna har det börjat bra. Här ges inga snabba svar på vad som är rätt väg utan snarare uppmuntras det att läsaren stannar upp och tänker till. Vägval som de responderande psykologerna gjort kan fungera som inspiration.

Det verkar som att tankeverksamheten och reflektionslusten gått i gång hos de som intervjuats. Många är kommentarerna om hur intressant det varit att tänka igenom frågorna inför intervjun och sedan än mer värdefullt att få prata och/eller skriva sig igenom svaren. Flera har upplevt att det gett klarhet och en ökad förståelse för vad som varit viktigt för ens professionella utveckling.

Tänker att jag så här ett drygt halvår in i specialistbloggens livsbana ska ge mig på att lyfta fram några gemensamma nämnare utifrån de psykologresor jag fått ta del av. För även om varje resa är unik kan där urskiljas minst fem återkommande faktorer som varit viktiga i respondenternas professionella utveckling.

Var modig

Det sägs att ingen kommer ihåg en fegis men här handlar modet inte först och främst om att bli ihågkommen utan om att blir riktigt bra på det man gör i sitt arbete. För det här med att jobba med andra människor är både svårt och krävande och för att bli riktigt bra på det måste vi våga testa nytt, misslyckas och slänga oss ut i sådant som är mer eller mindre okänt.

Den i särklass viktigaste faktorn som framkommit i intervjuerna är att vi behöver dela med oss och visa upp sådant vi inte kan eller som vi tycker är svårt inför kollegor, handledare och utbildare. Inte nog med delandet, vi måste även vara öppna för att få input från andra, orka ta den till oss och låta oss pushas framåt, även när det är obehagligt och jobbigt. Det är då vi gör störst kliv i vår professionella utveckling.

Välj ditt sammanhang

För att ha en chans att göra ett bra jobb behöver man befinna sig i ett sammanhang som ger energi, eller i varje fall inte dränerar en på densamma. Ska man dessutom utvecklas behöver en rejäl dos av trygghet finnas som grund. Det där pushandet som nämns här ovanför mår gott av att vara inramat av ett stort mått av förståelse för olikheter och att det är tillåtet att göra misstag. Många är berättelserna om de kollegor, handledare, utbildare och mentorer som underlättat och skapat en inspirerande, stimulerande och tillåtande miljö där professionell utveckling blev möjligt. Ska vi lyssna till respondenterna så bör vi samla på personer som kan utmana och trygga oss och sedan se till att få ha dem i vår närhet under psykologresan. Har du inget sammanhang som liknar det här och ingen möjlighet att skapa det där du är, sträva efter att byta miljö.

Låt värde och vision styra

Är det jag gör viktigt och meningsfullt för mig? Den frågan behöver vi ställa oss ibland. Hittar vi inget där kanske det är dags att fundera på vad som faktiskt är viktigt och kika efter var ett sådant sammanhang finns. Att få arbeta med sådant vi finner värdefullt i ett sammanhang som vi ser mening i är utvecklande i sig och en god grogrund för fortsatta steg framåt. Vi ska dock vara öppna för att det som är viktigt under en period inte behöver vara det för alltid. Detta tål alltså att kalibreras då och då.

När vi tittar på värden kan det vara lätt att dras med i sådant som borde vara värdefullt eller som värderas högt av andra. Jag vill här lyfta fram ytterligare ett exempel på mod och det är att tacka nej till sådant som anses prestigefullt. Att följa det som är viktigt för en själv just nu kan mycket väl innebära att tacka nej till ”drömuppdraget”.

Var öppen

”Jag bestämde hur min psykologresa skulle se ut och sen blev det så” har absolut ingen sagt i intervjuerna på Specialistbloggen. Alla vittnar om att deras arbetsliv tagit olika vändningar, den ena mer oväntad än den andra. Så vad kan vi lära oss av det här? Jo, att vi ska vara öppna för att det inte alltid blir som vi tänkt och att det nödvändigtvis inte behöver vara något dåligt med det. I flera intervjuer berättas det även om att det karriärsteg som eftersökts inte var så attraktivt när de väl kommit fram. Då är det bra att kunna släppa drömmen och vara öppen för att hitta en ny.

Ta den hjälp du behöver

Att ta hjälp har redan nämnts på flera vis men en aspekt av det är så viktig att den behöver få sin egen plats. Inom psykologyrket är vi vana vid att få handledning och gå vidareutbildningar. Det har blivit som en sanning att utbildning och handledning alltid är av godo, men är det verkligen så? Specialistbloggens respondenter tycker inte det. Många vittnar t ex om handledningssituationer där de bara blir bekräftade i att göra mer av det de redan gör även fast det inte är till någon hjälp eller att tiden använts till bakåtsträvande gnäll osv. Det har på sin höjd känts bra för stunden men inte lett framåt. Alla vi som handleder kan känna igen oss i att vi gett den typen av handledning och varför är det så? Oftast för att vi av en eller annan anledning inte vågat eller orkat utmana oss och/eller de vi handleder. Så var kräsen med den handledning och utbildning du tar dig tid till. Tänk igenom vad du behöver få ut av den och be om det!

Slutreflektion

Som ni förstår har det varit riktigt skoj och intressant att få djupdyka i psykologresorna på Specialistbloggen och jag vill rikta ett stort tack till alla er som ställt upp och delat med er av era klokskaper; Jonas Ramnerö, Marie Söderberg, Lars Klintwall Högberg, Jennie Billman, Elsa Janni, Ulla Thorslund, Karin Ovefelt, Kata Nylén, Rikke Kjelgaard, Håkan Wisung och Kristina Taylor!

Jag ser fram emot att få ta del av fler psykologresor framöver och har du någon som du skulle vilja läsa om eller vill du dela med dig av din egen resa får du mycket gärna tipsa mig på elin.wesslander@specialistpsykologi.se.

Eftersom mina respondenter tyckt att det varit så givande att tänka igenom intervjufrågorna blir jag sugen på att göra det själv, så inom kort dyker nog även min psykologresa upp här på bloggen…

Inlägget är skrivet av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i klinisk psykologi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.